Förord/Inledning

Anledningen till att jag skrivit detta dokument om hur man skapar sin egen HTML-kod är avsaknaden av den här typen av dokument. Det finns ett fåtal dokument som tar upp olika delar, men samtliga har endast funnits på engelska. Det här var så vitt jag vet det första dokument om HTML-kodning som fanns fritt tillgängligt på svenska.

HTML-programmering för nybörjare

HTML-programmering kanske låter avancerat, men det är det egentligen inte. Och kanske är det också fel att kalla det programmering för det är faktiskt inte vad det rör sig om. Den så kallade HTML-koden är bara vanlig text och ett antal märken (eng. tags). HTML står nämligen för Hyper Text Markup Language vilket betyder ungefär "språk för uppmärkning av hypertext". Med hypertext menas länkar, det vill säga man kan klicka på hypertexten och få fram (förhoppningsvis) relaterad information. I exempelvis Netscape kan man direkt se vad som är hypertext eftersom den oftast markeras genom att visas i blå färg och understruken.

Eftersom HTML används av folk mer eller mindre över hela världen som använder sig av en mängd olika operativsystem och webläsare är behovet av ett standardformat ganska uppenbart. Det är en rad amerikanska (åtminstone majoriteten) företag som samarbetat och kommit fram till dessa standarder. Det finns nämligen flera sådana, eller om man vill se det som olika versioner av samma standard. Dessa standarder sammanställs av "The World Wide Web Consortium" eller, om man hellre vill det, w3c. W3 används ofta som ett alternativ till www. I skrivandets stund har man i alla fall lyckats komma fram till standard 3.2 och standard 4 lär vara på gång. Jag har försökt få med så mycket som möjligt av denna standard. Dessutom har jag tagit upp ramar (eller frames) eftersom de används rikligt, dock fanns de inte med i standarden som man kan hitta på w3cs hemsida (http://www.w3c.org).

Standarden innehåller också tre märken (se förklaring i "Grundläggande märken") som jag valt att inte ta med. Märket LINK finns inte med eftersom det endast är en minoritet av webläsarna som stöder detta trots att det funnits med länge i standarden.

Det andra märket är SCRIPT och anledningen är att script kan vara krångligt att lära sig och sedan kan man ändå inte uträtta så mycket med dem. Dessutom finns det ingen standard för hur script ska se ut i dagsläget.

Det tredje märket är STYLE som inkluderats i standarden för att man i framtiden ska kunna skriva in så kallade "style sheets", inte heller här har man bestämt hur de ska se ut.

Dessutom vill jag upplysa om att jag valt att skriva samtliga märken med versaler (stora bokstäver). Enligt standarden ska det dock inte vara någon skillnad mellan versaler och gemener när det gäller märken; det går alltså lika bra att skriva dem med små bokstäver.

Jonny Zetterström