Camilla Läckberg

Recenserad av Jonny Zetterström

Tajming är viktigt och Camilla Läckberg hade tur. När Predikanten släpptes till bokhandlarna skrev tidningarna inte om mycket annat än den frikyrkliga pastorn i Knutby utanför Uppsala.

Pastorn i Knutby hade mördat sin fru. I flera veckor dominerades löpsedlarna om de senaste förvecklingarna i det lilla och till synes lugna och skyldiga samhället. Sex och mord drar läsare.

Camilla Läckbergs berättelse har ingen som helst anknytning till Knutby. Det hela var bara ett väldigt lyckosamt sammanträffande.

Mitt intresse för boken väcktes. Boken inhandlades och blev liggande. Efter åtskilliga månader började jag läsa boken och det tog mig ett halvår innan jag kommit igenom den.

Boken fängslade inte. Jag läste ett par kvällar men lade undan den för något som verkade mer intressant. Jag tappade dessutom bort boken mitt i mitt läsande. Därför har jag också haft vissa problem med att hålla isär karaktärerna.

Historien i sig är rätt fascinerande och boken är en thriller. Men av någon anledning, som jag inte riktigt kan sätta fingret på, brydde jag mig aldrig speciellt mycket om hur det skulle gå.

Det hela blev bättre mot slutet och vid ett par tillfällen lyckades jag faktiskt leva mig in i boken. Faktum är dock att det finns många andra författare jag hellre läser.

I korthet handlar boken om ett litet samhälle vid västkusten som lever upp under sommaren då turisterna är på besök. En tysk turist försvinner och hittas död tillsammans med kvarlevorna efter en annan flicka som försvunnit drygt tjugo år tidigare. Ytterligare en ung flicka försvinner och polisens utredning går långsamt framåt. Genombrottet blir ett DNA-prov från mördaren, problemet är bara att lyckas matcha det mot rätt person.