Telefonens ursprung och utveckling
Ett grupparbete i Teknologi A av Anders Bärlund och Jonny Zetterström
Innehåll
Förord/Inledning
Allmänt om kommunikation
Telefonens ursprung
Johann Phillip Reis
Alexander Graham Bell och Elisha Gray
Lars Magnus Ericsson
Telefonens segertåg
Telefonens utveckling
Atlantkabeln och fiberoptik
Kommunikationssatelliter
AXE-växeln
Telefonens betydelse i framtiden
Avslutning
Källförteckning
|
|
Förord/Inledning
Jag vet inte riktigt vad man ska kalla den här inledningstexten.
Så smångom beslutade jag mig i alla fall för att låta rubriken bli
"Förord/Inledning" för att åtminstone ge en liten beskrivning till
läsaren vad det hela handlar om. Jag ska börja med att tala om att
den som läser det här grupparbetet i teknologi för att få veta lite
mer om telefonens ursprung och utveckling, det var ju trots allt
titeln, inte behöver läsa det här. Den här sidan speglar endast
orsaken till varför vi har skrivit allt detta. Den primära orsaken
är att telefonen blir allt viktigare för våra dagliga liv.
Ansträngningar har gjorts för att hålla språket så enkelt
som möjligt, bland annat för att textens underhållningsvärde då blir
högre.
Vi tycker att det är viktigt att man vet lite om telefonen,
något som vi idag ser som en självklarhet - något naturligt.
Telefonen är något som man faktiskt känner sig handikappad när man
blir utan, jag vet eftersom jag var utan riktig telefon två - tre
dagar under vintern 94/95. Som tur var fanns det då en mobiltelefon
att tillgå.
Vi närmar oss nu (det mesta tyder åtminstone på det) det som
många tror kommer att bli den tredje stora revolutionen i människans
historia, nämligen IT-samhället. Vår omgivning har, mest sedan
början av åttiotalet, allt mer fyllts med diverse tekniska apparater
för kommunikation. Sverige närmar sig de amerikanska
mjukvaruproducenternas (Bill Gates, Microsoft och Roberta Williams,
Sierra) dröm, nämligen en dator i varje hem och på varje
skrivbord. Med dessa datorer börjar modemen komma och med dem kommer
internetanslutningar och plötsligt kan man tala med sina vänner i
Australien för kostnaden av ett lokalsamtal (Jag undrar om det finns
många med vänner i Australien - jag har i alla fall ingen ännu). Fler
och fler hem utrustas också med faxar och dylikt (indirekt genom
faxmodem). Sedan några decennier finns det en telefon i nästan varje
svenskt hem. Det senaste är dessa mobiltelefoner som dyker upp
överallt, oftast till allmänhetens förtret (det är inte många som
uppskattar att det tar ännu längre tid i kön vid kassan i varuhuset
bara för att någon ska prata i sin telefon samtidigt som denne någon
ska betala). Troligtvis skulle ingen av dessa apparater existera om
det inte var för att Phillip Reis, Alexander Graham Bell, Elisha Gray,
L-M Ericsson med flera funnits. De tidigare nämnda apparaterna bygger
nämligen på telefonen.
Jonny Zetterström
|
|
Allmänt om kommunikation
Kommunikation. Det är ett ord som vi hör ofta, väldigt ofta, men som
det är svårt att få något riktigt grepp om. Går man till en uppslagsbok
svarar den troligtvis att kommunikation är ett sätt att förmedla idéer,
information och meddelanden.
Genom människans historia har sätten att kommunicera med
varandra varit viktiga. Hela vår samvaro och vårt samarbete med varandra
bygger på att vi förstår varandra och därför är givetvis
vårt främsta kommunikationsmedel, språket, väldigt viktigt.
Till en början var all språklig kommunikation muntlig. Därefter
kom det skrivna språket och helt plötsligt kunde man kommunicera på
längre avstånd. Framför allt under de senaste 150 åren har våra krav
ökat otroligt och för att dagens samhälle ska hållas samman krävs
snabba kommunikationsmedel som telefon, TV och datorer.
Alla de tre ovannämnda är olika former av telekommunikation.
Ordet, som betyder långdistanskommunikation (av grekiskans tele =
fjärran), kunde kanske förr användas för saker som röksignaler,
djungeltrummor och ljussignaler, men idag menar vi den typ av
information som överförs på elektronisk väg.
Varje telekommunikationssystem kräver en sändare, en eller
flera mottagare och någon form av kanal, ett medium som bär fram
budskapet. Denna kanal kan vara luften, kablar, satelliter eller
kombinationer av dessa. Vad det gäller massmedia, bland annat Radio
och TV, väntas i allmänhet någon form av reaktion från mottagaren.
Ett företag som gör reklam för en vara vill ha ökade intäkter och
en politiker som framför sitt budskap vill höja sina valsiffror.
Det som skiljer telefonen från andra media är att den är en
form av tvåvägskommunikation. När två personer talar i telefon är de
ju både sändare och mottagare samtidigt.
Telefonen är fortfarande trots sin ålder (över 100 år) ett
mycket bra kommunikationsmedel. Den börjar dock få sina nackdelar
och är i ständigt behov av förbättring. Främst är det
långdistanskommunikationen som är ett svårt kapitel. Det antal samtal
som kan bäras över en telefonkabel är ganska lågt och det kan därför
ibland vara svårt att ringa exempelvis över Atlanten. Detta problem
har dock delvis fått sin lösning genom överföring på fiberoptisk väg
(se ATLANTKABELN - FIBEROPTIK). Dessutom försämras kvaliteten
på ett telefonsamtal beroende på längden av överföringssträckan. Ökat
avstånd ger ökad försämring av kvaliteten. Därför vill man kunna
överföra telefonsamtal på digital väg, d v s med ett på/av (1/0) system.
(Digitalöverföring av mänskligt tal går ut på att en mikrofon fångar
upp det mänskliga talet. Därefter omvandlas mikrofonens analoga
signaler till digitala och överförs. Slutligen omvandlas de digitala
signalerna till analoga signaler som spelas upp i en högtalare.) En
digitalsignal förändras i stort sett inte hur långt avståndet än är
och telefonsamtalet blir fritt från brus. (Det är i stort sett samma
teknologi som används till CD-skivor och där åstadkommer en mycket hög
ljudkvalitet.) En sådan förändring av telefonen leder den närmare de
andra telekommunikationsmedlen och till slut kan man förena TV,
telefon, datorer och fax i ett enda system.
Som synes har våra sätt att kommunicera utvecklats med en hela
tiden ökande hastighet. Dagens samhälle kräver ofta snabba lösningar
på svåra problem och för sådana krävs ett välutvecklat
kommunikationssystem.
|
|
Telefonens ursprung
Många vet, eller tror sig veta, vem som uppfann telefonen. Alexander
Graham Bell är ett välkänt namn. Men kan man egentligen ge honom äran
av att ensam ha uppfunnit det vi idag kallar telefonen? Nej, knappast.
Hans uppfinning var för det första mycket primitiv och skulle inte ha
kommit långt utan att ha förbättras av åtskilliga andra. Den låg
dessutom "i luften" som vi snart ska se. Telegrafen var ett omodernt
kommunikationsmedel som många strävade efter att förbättra. Han var
alltså långt i från ensam om idén, men turen var på hans sida.
Föregångarna till telefonen var få, egentligen bara två
stycken. Den första är en vanlig spänd tråd och vem har inte gjort en
"burktelefon". Den andra är talröret, en gammal, kanske rentav antik
uppfinning. Sådana användes framför allt för kommunikation mellan
maskinrummet och kommandobryggan på fartyg. Före telefonen var alltså
dessa två de enda sätten att överföra mänskligt tal på längre avstånd
och detta avstånd var ändå knappast särskilt långt, cirka 200 m för
talröret.
På sätt och vis var det faktiskt konstigt att telefonen inte
uppfanns tidigare. All kunskap som behövdes för att konstruera en
telefon hade funnits i nästan ett halvsekel då telefonen patenterades.
Man kände till mycket om ljudvibrationernas uppbyggnad och visste
principerna för elektrisk utsändning.
Hur gick det då till när telefonen föddes?
|
|
Johann Phillip Reis
Under 1800-talet koloniserades världen av européerna, och man behövde
ett sätt att överföra meddelanden snabbt och lätt mellan människor.
Telegrafen tycktes vara det ideala sättet. Ändå medförde den vissa
bekymmer. För varje meddelande som skulle överföras behövdes
professionella, utbildade telegrafister.
I Tyskland levde under 1800-talet en man vid namn Johann
Phillip Reis. Hans dröm var att ersätta telegrafen med en slags
"talande telegraf", ett sätt att överföra den mänskliga rösten direkt,
utan att behöva koda den.
Reis hade sitt laboratorium i en tom skolbyggnad i
Friedrichsdorf i Tyskland. Hans idé var att förvandla ljudvågorna till
elektriska vågor, leda dem genom en tråd och förvandla tillbaka dem
till ljudvågor i andra änden. Precis det vi idag kallar en telefon.
Problemet var bara förverkligandet av idén. Först byggde han en
konstruktion med två öronmodeller. Alla öronens delar fanns med och i
stället för nerver hade han elektriska ledningar. Dessa två öron
kopplades samman med ett batteri, och när man sade något i det ena örat
kunde man mycket svagt höra i det andra örat vad som sades. Reis övergav
dock denna modell då han förstod att sändare och mottagare måste ha
olika form. En mikrofon och en högtalare.
Det problemet löste Reis genom att bygga ett membran av en
tunntapp och ett korvskinn. På skinnet klistrade Reis ett litet
platinablad som kopplades till en strömförande metallfjäder. När
skinnet vibrerade påverkades strömmen. I andra änden av tråden fanns
en liten mottagare i form av en spole. På detta sätt kunde han överföra
toner och musik, men med den mänskliga rösten gick det sämre. Ändå kan
man ju tro att denna uppfinning borde ha varit imponerande vid den
tiden. Detta tyckte dock inte de samtida vetenskapsmännen. Reis visade
upp sin uppfinning här och där och höll en del föredrag, men intresset
för hans uppfinning fortsatte att vara förvånansvärt lågt. När han väl
fick sin uppfinning publicerad i en tidskrift kallades den för "en
barnleksak som pigga pojkar kan bygga själva".
Efter det att hans uppfinning, som han kallade telefon (efter
grekiskans tele = fjärran och fone = ljud), blivit så fullständigt
sågad gick det nedåt för Reis. Han miste senare rösten i en lungsjukdom
orsakad av giftiga gaser som sipprat ur ett batteri en natt då han sov.
Därefter hördes inte mycket, varken om Reis eller hans
uppfinning. Den hade faktiskt en stor nackdel, man kunde bara skicka
ljudet åt ett håll. Ändå spreds några av Reis primitiva telefoner
över världen, bland annat hamnade en av dem på universitetet i
Edingburgh där Alexander Graham Bell studerade.
|
|
Alexander Graham Bell och Elisha Gray
"Mr Watson, come here. I want you." Så lät det första meddelandet som
någonsin sändes per telefon. Alexander Graham Bell sände dessa ord via
en telefonledning mellan vinden och bottenvåningen i sin bostad i
Boston, USA. Vid mottagaren satt hans assistent Thomas Watson.
Bell föddes i Edingburgh i Skottland 1847. Hans far forskade
i olika sätt att hjälpa hörselskadade och Alexander ville ägna sig åt
samma sak. När han var mitt uppe i sin utbildning, först på
universitetet i Edingburgh, sedan i London, utbröt epidemier av
tuberkulos i England. Både han och hans bröder insjuknade och familjen
tvingades flytta från den smutsiga luften i London. De emigrerade till
Kanada och året var 1870. Året därpå flyttade Bell till Boston för att
återuppta sina avbrutna studier, den här gången vid Massachusetts
Institute of Technology i Boston.
Detta var alltså Bells bakgrund. Det bör kanske sägas att hans
mor var dövstum och även hans blivande fru. Han umgicks på så sätt hela
sitt liv med hörselskadade, då han även kom att arbeta med att lära
döva tala teckenspråk. Mannen som allmänt anses vara telefonens
uppfinnare hade alltså inga kunskaper i elektroteknik. Det som ledde
till uppfinnandet av telefonen var enbart idén att hitta ett sätt att
få döva att höra på elektrisk väg och övertygelsen att talet skulle
kunna sätta likström i svängningar, han kände ju till Reis
"leksakstelefon".
Bell och Watson jobbade länge i laboratoriet i Bells hem utan
att komma på någon lösning på sitt problem och hela tiden stod Bells
svärfar, som var en framgångsrik affärsman, för kostnaderna. Bell och
Watson försökte uppgivet skicka sina små meddelanden mellan varandra
utan att lyckas särskilt bra, ända tills den dag då det plötsligt small
till i Bells lilla mottagare. Det som hade hänt var att Watson av
misstag slutit en strömkrets som Bell låtit växelvis brytas och slutas.
Redan nästa dag skickades det berömda första meddelandet.
Efter ytterligare några månader ansåg Bell att hans uppfinning
var tillräckligt säker för att han skulle kunna få patent på den. Det
var nu den 14 juli 1876, det datum som officiellt brukar räknas som
telefonens födelsedag.
Utan vetskap om Bells experiment hade en annan man vid namn
Elisha Gray experimenterat med en liknande apparat. Vissa källor påstår
att Grays telefon hade betydande fördelar (Elisha Gray hade de
kunskaper i elektronik som Bell saknade) medan andra påstår att
apparaterna i det närmaste var identiska. Den 14 juli 1876 gjorde
dock Gray en tabbe som han sedan fick ångra under hela sitt liv.
Kanske låg han kvar lite för länge i sängen, vem vet, men hans
patentansökan inlämnades två timmar efter Bells. Detta ledde till
att han, även om hans uppfinning var bättre än Bells (som vissa
källor hävdar), inte fick utveckla och producera sin apparat. En
mångårig rättsprocess inleddes där Gray egentligen hade alla
fördelarna på sin sida. Hans uppfinning fungerade bättre än Bells och
hans patentansökan var betydligt mer preciserad. Till slut var det
ändå de två timmarna som avgjorde, Bell vann tvisten.
Efter detta slocknade Bells intresse för telefonen och för
ljud över huvud taget snabbt. Ändå fortsatte han att uppfinna, men
nu inom ett annat område, flyget.
I intervjuer senare i hans liv är Bell mycket försiktig med
att ta åt sig någon ära och menar att hans hjärna bara var en av många
i arbetet med att få fram en väl fungerande telefon.
|
|
Lars Magnus Ericsson
I bland annat Sverige hade Bell aldrig tagit ut något patent.
Därför var det så gott som fritt fram för vem som helst som kände
till hans uppfinning att kopiera, förbättra och sälja den i Sverige.
Lars Magnus Ericsson föddes i en mycket enkel bondfamilj i Värmland.
Han flyttade till Stockholm och fick där anställning på en finmekanisk
verkstad. Snart upptäcktes hans begåvning av personer med kontakter,
han fick statsstipendium och möjligheter att studera utomlands, i
bland annat Schweiz och Tyskland.
1876, samma år som Bell patenterade telefonen i USA öppnade
Ericsson en egen verkstad i Stockholm. Till en början var den
visserligen tänkt till något annat, men efter att ha fått höra om
telefonen förstod han att det måste finnas en stor marknad för den
som tillverkar sådana i Sverige, och snart producerades de första
telefonerna i Sverige i hans verkstad. Innan denna produktion
inleddes hade dock Ericsson gjort en rad förbättringar av Bells
telefon. Senare tillverkade han en så kallad mikrotelefon, där han
hade satt ihop telefon och mikrofon till en enhet. Denna enkla
förbättring ledde till ett världspatent.
En annan man, HT Cedergren bildade Stockholms Allmänna
Telefonaktiebolag. Detta bolag tillsammans med ett konkurrerande
bolag, Stockholm Bell Telefonaktiebolag, byggde upp Stockholms
telefonnät.
När Cedergrens bolag till slut vunnit striden om abonnenterna
genom upprepade prissänkningar, var Stockholm den stad i världen
som hade flest telefoner. HT Cedergren hade hela tiden köpt telefoner
från Ericssons verkstad och dessa två företag kom att slås ihop till
Telefonaktiebolaget L M Ericsson. Detta företag utvecklades snart
till en världsindustri. Ericsson är idag ett jättebolag med en
omsättning på åtskilliga miljarder dollar.
|
|
Telefonens segertåg
På världsutställningen 1876 visade Bell upp sin telefon. Den väckte
stor uppmärksamhet trots att tråden bara var 100 meter lång. Efter
detta åkte Bell och Watson omkring på en serie utställningar för att
väcka intresse för sin uppfinning. Här och där började små telefonnät
växa fram.
Som tidigare nämnts var telegrafen ett omodernt och i förhållande
till telefonen ett väldigt långsamt sätt att kommunicera. Hur den än
förbättrades skulle den aldrig kunna tävla med telefonen.
Detta insåg bland annat några personer på tidningen Tribune.
Tidningen började använda sig av telefonen i sin jakt efter nyheter
och snart fick man sina nyheter snabbare och betydligt bättre
preciserade än konkurrenterna (man kunde ju inte skicka hur långa
meddelanden som helst per telegraf) och därmed konkurrerade man ut
en hel rad andra tidningar.
Många affärsmän såg detta och förstod fördelarna med att använda
telefonen i sin kontorsverksamhet. I och med detta spreds telefonen
snabbt, näten byggdes ut och telefonens segertåg över världen var
inlett.
|
|
Atlantkabeln och fiberoptik
1858, alltså innan telefonen uppfunnits, färdigställdes arbetet med att
dra en kommunikationskabel tvärs över Atlanten, mycket tack vare Cyrus
W Fields envishet. Eftersom det inte fanns någon telefon användes denna
kabel för telegrafi. Drottning Victoria sände 5 augusti 1858 det första
transatlantiska meddelandet till president James Buchanan. Dock
fungerade inte kabeln så fantastiskt bra, överföringen av drottning
Victorias 90 ord tog över en timme. Mer exakt 67 minuter och till råga
på allt blev det tre veckor senare fel på isoleringen och kabeln var
därmed obrukbar.
Efter ett antal år lyckades åter Cyrus W Field lägga en kabel tvärs
över Atlanten. För att lyckas med detta använda han världens då
största ångskepp, Great Eastern. Och 1866 hade man lagt ut den 3 432 km
långa kabeln och fått den att fungera.
Men transatlantiska telefonsamtal lät vänta på sig. Det var inte
förrän 1956 man lyckades färdigställa den första kabeln för
telekommunikation tvärs över Atlanten (Skottland - New Foundland).
Sedan dess har ett stort antal kablar placerats på ett otal
havsbottnar världen över.
Nästa stora framsteg kom 1988 då man lade ut den första fiberoptiska
kabeln, som kunde överföra 40 000 samtal samtidigt. Exempelvis kan
TAT 8 nämnas som fiberoptisk kabel, den sträcker sig från New Jersey
till Storbritannien och Frankrike och kan överföra 50 000 samtal på
samma gång.
En fiberoptisk kabel består av glasfiber, överföringen sker
digitalt (meddelanden kodas till ljuspulser) och över stora avstånd.
En hårtunn fiber kan innehålla upp till 50 fiberpar och varje
fiberpar kan överföra 50 miljoner bitar data eller ungefär 1 340
röster per sekund. Ljuset försvinner i stort sett inte från kabeln
eftersom det hela tiden reflekteras. Fiberoptiska överföringar är
bättre än de tidigare eftersom det inte är några elektroner som
ska förflyttas genom metall utan bara ljus. Själva materialet är
också billigare och tar framför allt mycket mindre plats än gamla
metallkablar.
|
|
Kommunikationssatelliter
En kommunikationssatellit är en satellit som skjutits upp i en bana
runt jorden för kommunikation mellan människor. En
kommunikationssatellit fungerar i stort sett som en radiomast, men
eftersom den är så långt i från markytan är räckvidden mycket större.
Arthur C Clarke föreslog användandet av en satellit för kommunikation
i tidskriften "Wireless world" 1945, oktober. Detta förslag blev inte
realistiskt genomförbart förrän i mitten av 1950-talet då de
kraftfulla rymdraketerna utvecklades.
Tiden 1958 till 1963 var en tid fylld av experiment som resulterade
i att den amerikanska armén placerade "Score" i en bana nära jorden
den 18 december 1958. "Score" hade bara en röstkanal och kunde återge
det sända meddelandet genast eller spara det för senare återgivning.
1962 experimenterade man med Telestar. Projektet, som var
kommersiellt, gick ut på att få satelliter i jordnära elliptiska
banor. Telestar 1 skickades upp från Cape Caneveral, Florida, USA
10 juli 1962. Satelliterna, vilka drevs av solceller, var tillverkade
av Bell Telephone Inc. för AT&T (American Telephone & Telegraph),
som lät NASA (National American Space Administration) skjuta upp dem.
10 juli 1962 direktsändes för första gången ett amerikanskt TV-program
till Europa, via Telestar 1. Telestar 2 sände det första TV-programmet
i färg och fungerade fortfarande då den togs ned i maj 1965.
Syncomprogramet var en serie på tre satelliter, programmet gick ut
på att man ville få en satellit i en med jorden synkroniserad bana,
vilket skulle leda till att den höll sig över samma punkt på jorden
hela tiden. Det lyckades Syncom 2 med 1963. Syncom 3 användes bl a
till att sända fotografier från 1964 års olympiska spel i Japan till
USA. För att sända dem vidare till Europa användens Relay 2.
I mitten av 1964 gick 12 länder samman och bildade Intelsat
(International Telecommunications Satellite Consortium) och i slutet
av 1980-talet hade antalet länder ökat till 110. Intelsat 1,
"Early bird" sändes upp 6 April 1965 och möjliggjorde 240 samtal
över Atlanten på samma gång. 1989 började man sända upp en mer
avancerad satellit, Intelsat VI, vilken klarar av uppemot 100 000
samtal. Det är satelliter av denna typ som västvärlden använder
idag, Ryssland och de flesta öststater har sin egen typ av satellit.
|
|
AXE-växeln
Som det flesta svenskar redan vet finns det en sorts telefonväxel
kallad AXE. Detta är ett namn som kan tyckas lite mystiskt och
magiskt och några undrar säkert varifrån det kommer. Dessa personer
blir säkerligen besvikna eftersom namnet troligtvis inte kunde vara
mer fantasilöst. Namnet kommer nämligen från ett klassificeringssystem
som Ericsson använder till vissa av sina produkter.
Tekniken som ligger till grund för AXE-växeln började utvecklas på
1960-talet i Sverige och innan den första riktiga AXE växeln såg
dagens ljus konstruerades AKE-växlar (den första installerades
i Tumba 1968). Naturligtvis konstruerades såväl AKE som AXE av
Ellementa, ett företag som ägs av Ericsson och Telia. Det tog tio
år från det att man installerat den första AKE växeln till det att
man tog den första AXE-växeln i bruk, 1978 i Södertälje.
Dagens AXE-växlar (1996) består av två huvuddelar, nämligen en
kopplingsdel som sköter trafiken, kallad APT och ett styrsystem,
kallat APZ, som behandlar data och styr uppförandet i APT. Systemen
är minnesstyrda, det vill säga de styrs av ett program som ligger i
minnet, så kallade SPC system. (SPC = Stored Program Control) Detta
system medför en väsentlig skillnad i kostnad för uppgradering av
AXE-växeln eftersom all hårdvara (alla fysiska komponenter) i stort
sett inte behöver uppgraderas. Den största kostnaden för AXE-växeln
är inköpet. Själva styrsystemet styrs av en huvudprocessor, som kan
jämföras med en kung, och en mängd små processorer kallade RP
(Regional Processor), vilka kan jämföras med kungens tjänare. En
AXE-växel innehåller, beroende på dess storlek, från ett tiotal till
ett hundratal regionala processorer. De uppgifter som utförs av de
regionala processorerna, eller om man så vill "tjänarna" underställda
"kungen", är små och ofta återkommande, som att exempelvis kontrollera
om abonnenten lyft på sin lur.
Även om man nu har förstått att AXE-växeln är en digital växel
som styrs av ett program i minnet kanske det är svårt att förstå vilken
betydelse det har för den genomsnittlige abonnenten. Naturligtvis finns
det många fördelar men det finns också en del nackdelar som mer eller
mindre är så kallade buggar i programmet, vilket betyder att den eller
de som skrivit programmet gjort ett logiskt fel. (Själva ordet bug
härstammar från datorernas begynnelse, då ett fel hade uppstått på en
superdator, en Mark II, på ett universitet i USA. Felet bestod av
kortslutning på några sladdar, orsakad av en mygga. När den döda myggan
plockats bort fungerade allt igen och i servicemanualen antecknade man:
"The bug has been removed") Fördelarna är kanske små saker som man inte
tänker på, som att man får ton direkt man lyfter på luren. Men det
finns mycket mer, Telia har infört något som de kallar "PLUS", vilket
är en massa extra tjänster. Det är SPC som möjliggör dessa tjänster
som att flytta telefonnumret till en annan telefon, återuppringning,
"samtal väntar" och "trepart" som innebär att man kan tala tre
stycken samtidigt respektive få reda på om någon ringer när man redan
talar i telefon.
Nackdelarna visar sig när man inte använder riktigt rätt utrustning.
Som exempel kan nämnas att om man talar med någon i telefon och någon
"knackar på" så kan man lägga på luren för att växla till den som
ringer upp, men detta medför att man inte kan prata med den man först
talade med. Och då detta sker blir en abonnent bortkopplad och kan
inte längre samtala med den som det "knackade på" hos. Dock tror
AXE-växeln fortfarande att man talar i telefon, vilket inte gör det
möjligt för den som kopplat bort dig att ringa upp dig igen innan du
lagt på luren.
Det kan kanske också vara intressant att veta att dagens AXE-växlar
beräknas ha en livslängd på omkring 30 år och inte bara används i
Sverige utan exporteras till ett stort antal länder.
|
|
Telefonens betydelse i framtiden
Läsaren bör observera att denna artikel inte grundar sig på några
bevisade fakta (det finns inte heller några direkta källor till
denna artikel) utan endast är spekulationer om den framtid som är
mest trolig. Alla nya uppfinningar verkar vara så komplicerade
och avancerade och det var nog inte många som trodde att det skulle
finnas en telefon i varje hem då telefonen först lanserades. Men så
har det nu blivit.
Det samma verkar gälla datorerna. När ENIAC kom var den oerhört
avancerad och ingen kunde väl tro att man skulle ha någon sådan
hemma - kanske mycket beroende på dess storlek. Men det är också
ett steg i utvecklingen - allting blir mindre. De beräkningar som
ENIAC, som var stor som ett hus, klarade av kan nu beräknas snabbare
och smidigare på en vanlig miniräknare som är mer än hundra gånger
mindre. Och i stort sett varje hem har nu förtiden också en
miniräknare.
De mer avancerade datorerna börjar också flytta in i hemmen mer
och mer, allt sedan PC:n skapades av IBM (12 augusti 1981) och
Macintoshen 1984 av Steve Jobs och Steve Wozniak. Dessa datorer
blir också allt mer utrustade för multimedia och kommunikation
(de förses med CD-läsare, ljudkort och modem). Dessa datorer ger
vanliga privatpersoner tillgång till Internet som utvecklats
explosionsartat de sista åren. Det är detta internet med cyberspace
(cyberspace är ett uttryck myntat av Bill Gates som ingen vet vad det
egentligen är, vanligtvis beskrivs det dock som en imaginär värld som
finns i datorn) och allt som är första steget mot den tredje
revolutionen i människans historia - IT-revolutionen.
Om nu detta händer med allt vad som sägs, decentralisering och
liknande kommer det att öka telefonens betydelse - människan blir mer
eller mindre beroende av datorn och telefonen för att kunna utföra
sitt jobb.
Antagligen kommer också antalet mobiltelefoner att öka och kanske
blir alla telefoner trådlösa till slut, vem vet?
|
|
Avslutning
Nu har arbetet i stort sett slutförts och denna avslutning är nu det
enda som återstår. Vi hoppas att läsaren lärt sig något av detta,
det har vi åtminstone gjort själva.
Det var relativt enkelt att finna fakta om detta ämne, mycket tack
vare multimediauppslagsverken. Även facklitteraturen var lätt att
använda och man kunde läsa mycket om det mesta även om det fanns
undantag.
Vi anser att vi har lyckats bra med att besvara våra frågor, dock
uppstod nya frågor under arbetet. Några har blivit besvarade i texten
medan andra kvarstår, exempelvis hur telefonen skulle sett ut i dag
om Gray fått sitt patent i stället för Bell (men till just den frågan
finns det ju inget svar).
|
|
Källförteckning
AHA - var det så det började, C Panati (ISBN: 91-7764-016-0)
Boken om uppfinningar, (ISBN: 91-37-08539-5)
Den kupade handen, B Sundin (ISBN: 91-7798-443-9)
Den snillrika människan, S Söderberg (ISBN: 91-29-52847-X)
Focus (Tekniken)
Från flinta till chip, U Edstam (ISBN: 91-24-16138-7)
Microsoft Encarta '95
National Encyclopedin
Svensk teknikhistoria (ISBN:91-7844-150-1)
The New Grolier Multimedia Encyclopedia (Release 6)
Vetenskapens profiler, K Hildingson (ISBN: 91-27-75345-X)
|
|
|
|
|